Vilken oerhört korkat fråga tänker du, så klart skulle jag genomföra alla de förändringar som krävdes för att undgå min egen död…det handlar det här inlägget om.
Jag har i mitt jobb dagligen förmånen att prata förändringsarbete, det är små och stora förändringar, frågeställningarna är existentiella och detaljerade. Men för några veckor sedan samtalade jag med en uppgiven chef som hade försökt driva igenom en förändring på sitt företag. För att göra en lång historia kort – företaget höll på att gå i konkurs och vissa förändringar var nödvändiga att göra. Ingen i personalen skulle bli av med jobbet i dagsläget men man var tvungen att arbeta annorlunda och förändra ett antal saker. Chefen gjorde enligt mig många rätt i förändringen men det var svårt ändå.
Då läste jag samtidigt denna artikel, lånad från min kollega Clas Lundhagens site ledaförändring.se
Skulle du göra stora förändringar i din livsstil, under hotet att ditt liv skulle ta slut mycket snabbare om du inte gjorde det? Skulle du förändra dig om det var en fråga om liv eller död !?
Ca 600.000 amerikaner genomgår en bypass-operation varje år. De får veta av sin kirurg att operationen kommer ta bort de bröstsmärtor de känt tidigare, men att den inte reducerar risken för hjärtinfarkt eller på något annat sätt förlänger livet, och att de dessutom löper stor risk att dö tidigt om de inte förändrar sin livsstil.
Verkligen en fråga om förändra sig, eller dö !
Men bara 10% av alla dessa har förändrat sin livsstil, när man följer upp dem två år senare !!
Hot – även hotet om döden (!) – är inte en tillräckligt stark motivator för förändring !!
Men det fanns någon som hittade en bättre väg till förändring av livsstil…
En professor – Dr Dean Ornish (professor i medicin vid University of California i San Francisco och grundare av Preventive Medicine Research Institute i Sausalito, Kalifornien) – försökte angripa livsstilsförändringen från ett helt annat håll. Istället för att försöka motivera patienterna utifrån ”rädsla för att dö”, försökte han istället inspirerar till en ny vision utifrån ”glädjen att leva”. Att övertyga dem om att de kunde må bättre, inte bara leva längre!
Han upptäckte dessutom att det ofta är enklare för människor att lyckas med radikala, omfattande förändringar, än små, inkrementella. ”-Människor som gör måttliga förändringar i sin diet får det värsta av två världar: De känner sig nedstämda och hungriga, eftersom de inte äter det de vill ha, men de förändringar som de gör är inte tillräckligt stora för att de ska uppleva en bättre livskvalité eller minskning av vikt, blodtryck eller kolesterol”.
Forskare fick välja ut 333 patienter med kraftigt igensatta artärer, som sedan fick genomgå Dr Dean Ornish’s radikala men tidsbegränsade program. De fick hjälp att sluta röka, de fick gå på sträng diet, de deltog i psykologledda stödgrupper två gånger i veckan och deltog i klasser i meditation, avkoppling, yoga och aerobics.
Programmet varade i bara ett år, men tre år senare fann forskarna att 77% av patienterna hade bibehållit sin nya livsstil och därigenom lyckats undvika bypass-operation helt !
Så vad var hemligheten?
Hjärtpatienterna som gick igenom Dr Ornish’s tuffa program upplevde snabba och dramatiska effekter. Innan programmet hade de haft så mycket problem med bröstsmärta att de ibland inte ens kunde gå över gatan utan att få intensiv smärta, men redan första månaden kunde de rapportera en 91%-ig minskning av frekvensen av bröstsmärta. Det betydde att de plötsligt kunde njuta av saker som gjorde det dagliga livet roligt, som att älska (!) och ta långa promenader utan att hindras av smärta.
Dr Ornish säger det bäst själv:
”De snabba förbättringarna var en kraftfull motivator”.
”Glädje är också en mer kraftfull motivator än rädsla”.
Väldigt dystert att läsa kan man tycka, att inte ens hotet om döden är alltså en tillräcklig motivator för förändring, då är väl knappast en förestående konkurs och rädslan att bli av med jobbet heller tillräckligt för förändring. Jag kunde inte riktigt släppa frågan utan kom tillbaka till den här chefen och gav rådet. HA LITE KUL mitt i all bedrövelse. Gå ut och festa en kväll tillsammans, drick bubbel och ät snittar på kontoret, laga mat tillsammans, gör saker ni inte brukar osv. Chefen skrattade men tog emot rådet och skulle genast lägga in lite skojiga aktiviteter. Snart ska jag ringa honom och fråga hur det har gått….
